Denna veckan har livet ännu en gång gett mig en utmaning i accepterandets sköna konst.Tycker att förra årets serie av prövningar skulle ha gjort mig konstant medveten om att det inte alltid går enligt planerna, men så är nog inte fallet, och kanske kan man tänka positivt och kalla beteendet för "att leva i nuet", jag väljer i alla fall det förhållningssättet just nu. Förra torsdagen åkte barnen till pappa, och jag planerade att måla om mitt vardagsrum. Färgburken har stått i hallen sedan i november, och jag har inväntat den berömda "gnistan". Den hade fortfarande inte kommit, så jag bestämde mig för att ta ett viljebeslut och bara få det gjort, trots att jag kände mig trött och egentligen inte hade lust. På fredag eftermiddag fick jag lätt ryggskottskänning, men tänkte att det går nog över, jag kan ju tvätta väggarna i kväll, måla i morgon osv. planen var klar. På lördagmorgon när jag vaknade tog jag mig knappt ur sängen. Det tog säkert en halvtimme att få på mig kläder, och jag förstod hur det kan vara att bli äldre och orörligare, ingen lustig känsla precis! Först blev jag jätteirriterad. Möblerna i vardagsrummet var ihopdragns till rummets mitt, dammtussarna i hallen iögonfallande. Jag som skulle skapat ordning, och nu var allt rörigare än vanligt, - och jag kunde inte göra något alls åt saken! Tänkte först att jag kanske kunde stå och göra nåt "nyttigt", sätta in papper i pärmar t ex., men fick snabbt inse att soffan och vila var det enda som fungerade, och nu kan jag se att det jag först upplevde som "en käpp i hjulet", har gett mig något helt fantastiskt när jag väl kapitulerade inför fakta, och accepterade viloläge. Jag har snart läst ut Ma Oftedals bok Doxa, som handlar om hennes andliga resa, vad hon gått igenom och lärdomar hon fått. Innehållet har under de här dagarna i soffan  gett mig fördjupad styrka i tron på min egen väg, och jag konstaterade idag at jag både känner mig gladare och mer kreativ mitt i ryggskottet än jag gjorde innan. Summering: Outgrundliga äro universums vägar, och ibland kanske de har elever med lång inlärningssträcka, men som tur är har de uthållighet!